Hej Alla!

Mammas födelsedag den 27 januari firades på lördagen med mycket tårta och ny bakade bullar.
Mamma var så glad att vi kom hon var jätte busig och pilimarisk.

Josephine hade bakat en jätte fin tårta i lila och mamma smaskade jag tror hon tog 4 bitar utan överdriva.
Hon var så glad och jag tror hon känner vår kärlek.
Mammas syskon kom också så det blev ganska mycket folk, jag var lite orolig att mammas skulle bryta ihop när vi gick men det gjorde hon inte hon gick och lade sig.

Mammas syskon stannade kvar en stund efter att vi gått, det var skönt att inte jag behövde stanna för en gångs skull det slutar alltid med att både mamma och jag blir ledsna, och jag känner mig inte stark nog att ta det nu, så det var skönt att dem stannade.

Mammas kontakt person på Graninge berättade för mig att det var första dagen dem hade tvn på för mamma har skällt ut tvn ett antal gånger sista tiden.
Jag vet att mamma tror att dem pratar med henne hon förstår inte att det är en tv längre??

Mamma har varit helt ur gängorna sedan vi var i Huddinge Centrum för drygt en vecka sedan hon har varit ilsken och hon har bråkat med både personal och andra boende och tvn så klart!!

Tänk att det är precis 2 år sedan vi fick mammas diagnos hon låg inne på R 73 för utredning i 2 veckor sedan vid utskrivning fick vi diagnosen slängd i ansiktet på oss över på 3 minuter, sedan träffade vi teamet för hemtjänst i nästa rum för att prata igenom vilken hjälp mamma skulle få hemma.

Sedan hem och börja bearbeta sorgen.........

JAG HADE ALDRIG I MIN VILDASTE FANTASI TROTT ATT DET SKULLE GÅ SÅ HÄR FORT!!??

Vi åkte och träffade personal på dagverksamheten i Alby där mamma gick i 1 år fick en plats hon trivdes från 1:a minut sedan gick tiden och mamma blev ganska pigg och medicinen hjälpe faktiskt men....
När det gått ca 1 år började det om, mamma blev än mer orkeslös och det gick utför igen.......
Ja och resten vet Ni ju redan Nu bor mamma på ett boende!

Fy faaan vad det gått fort och jag blir så ledsen min mamma försvinner framför mina ögon sakta sakta tynar hon bort mer och mer. Honn gör en massa konstiga saker som man inte tror att man kan göra men mamma kan.
Det smärtar mina tankar tar mig vidare till hur länge ska vi få ha henne hos oss?
Ska hon bli sittande i en rullstol med förvridna armar, ben, att inte kunna förmedla sig att inte kunna äta själv att inte kunna tala om vad hon vill eller inte.

Fy Fan vad livet är orättvist!
Jag ska försöka att leva här och nu
att ta vara på den tid vi har tillsammans med mamma nu.

Vi åker bort en tid här framöver och jag känner en rädsla för hur mamma ska må när jag kommer tillbaka hur sjuk har hon blivit kommer hon att komma i håg mig?
Ja frågorna är många och tankarna är ännu fler.


Ja det var det här för den här gången
hör av mig snart igen




Mammas Tårta Fin eller hur
Hej Alla!

Idag har jag varit ute och gått hela dagen känns det som!
Det var väldigt skönt det snöade det var lagom kallt och jag hade trevligt sällskap.

Efter promenaden åkte jag en snabbis till lilla mamma.

Jag hade min mössa på mig så när jag kom kände hon inte igen mig,
hon kom med en personal i entren när jag kom och han sa till mamma " se vem som kommer där"
Men mamma kände inte igen mig när jag hade mössan på!
Men hon blev jätte glad och kramades och nussade med näsan.
"Ha ha ha så kom du med dem hi hi hi det var ju en överraskning men hade du bestämt det? Men det va ju kul att du kunde komma!
Ja ungefär så lät det när jag kom, lilla mamma jag undrar vad som snurrar i hennes huvud.

Mamma och jag var ju i Huddinge förra veckan och sedan dess har mamma varit jätte besvärlig hon har
Nypigt personal och andra patienter i midjan HÅRT!
Hon har skrikigt fula ord efter alla!
Hon har vägrat ta sin mediciner ja ungefär så har det varit. Så nu har dem fått ge henne mer medicin eller annan medicin.

Jag hade samtal med mammas konakt person här i veckan, hon berättade då allt detta och frågade vad jag tror är anledningen till det här!

Jag tror att mamma har för mycket minnen kvar, när hon kommer ut i verkligheten så blir hon så glad hon pratar med folk överallt med ungdomar ja alla hon blir jätte glad. Sen när man kommer tillbaka till Graninge då rasar allt för hon kommer ihåg kanske inte så som vi utan känslan kommer ihåg det gamla livet.
Därför tror jag att det tar ett tag för henne att komma tillbaka i den sjuka Lillian, det kanske inte är så bra att ta ut mamma eftersom hon blir så här ledsen efteråt det måste vara jätte jobbigt för henne känslomässigt att ha det så här.

Sen tror jag också att mamma längtar efter sin man (den mannen hon träffade innan hon blev så här sjuk) jag tror hon behöver kärlek och kramar och någon som tar i henne mamma är ju en människa som tycker om.
Så det är nog många känslor i hennes kropp som hon inte kan hantera hon säger ofta att hon ska åka hem eller när jag kommer hem eller det är klart att vi ska hem.
Hon vet innerst inne att hon inte är hemma och hon längtar hem till sitt hem till sin säng till sina möbler sina kläder sitt sitt sitt hennes egna lukter allt hon går och bär en djup längtan.

Nu är det människor som håller i hennes liv ser till att hon får mat att hon får duscha byta kläder hålla koll på  hela hennes liv hon har inget kvar tycker hon, Livet är slut det är slut säger hon uppgivet.

Vi hade i alla fall trevligt när jag var där hon fick lite nya kläder en ny kjol, byxor, strumpor och sedan hade jag köpt en lampskärm till hennes lampa i fönstret en jätte söt rosa med en fin rosett på.
Vi drack kaffe och åt kakor som jag köpt med mig hon mumsade i sig mmmmm va gott sa hon.

Sen när jag skulle gå då blev hon lite nervös och stressad hon ville följa med så personalen fick avleda henne precis som när man lämnade barnen på dagis. Jag känner mig så himla taskig när jag går för hon vill så gärna att jag stannar lilla mamma hon är liten igen.
Fast nu är hon ju lugn i alla fall, det är väl för att dem satt in en ny medicin annars hade hon nog idag blivit ledsen för när personalen tog henne när jag skulle gå då nästan ropade hon efter mig "Marina Marina" typ hjälp mig ska inte jag med dig? Jag gick fram till mamma och sa att jag skulle komma i morgon och att det var bra att hon skulle stanna och hjälpa till, jag försökte avleda henne lite.


Så det var den här dagen nu ska jag hoppa i säng jag är trött och har ont i kroppen som tusan så natti natti alla fina där ute.
Hej Alla!

Jag hade inget att göra i torsdags så jag åkte till Mamma.
När jag kom dit så träffade jag mammas kontakt person och hon berättade att mamma gått upp i vikt vilket lett till att hon behöver mer byxor.
Jag tog henne på ordet.
Vi åkte till Huddinge för lite shopping.

Väl i Huddinge så gick vi in på HM och kikade runt lite.
Mamma hittade jätte mycket fint som hon ville ha.
Vi hittade 4 par jeans som vi köpte för vi var tvugna att springa ut och in på Cafeét för att låna toaletten.....

Det här är första gången som jag förstår att det gått så långt med mamma att hon inte fixar den här delen längre.....
Hon skulle behöva hjälpmedel
Stackars stackars mamma
Jag vill verkligen att det ska stoppa nu när jag har mamma lite kvar.....
Jag blir så ledsen det gör så ont i mitt hjärta.....

Vi var tvugna att avsluta vår shopping runda utan fika eller någon annan butik!!

När vi kom tillbaka till Graninge så provade mamma sina nya kläder och det var bara ett par byxor som passade.
Så jag måste byta alla kläderna och handla igen.

Som avslutning tog vi en fika på Graninge mamma var glad och hade varit glad hela dagen men nu hände det nåt när vi satt och fikade så fick hon telefon och det var min syster som ringde och dem pratade på sen avslutade dem och mamma gick iväg hon kom inte tillbaka till fikat!

Jag kände i magen att det var nåt som hänt med henne, jag känner så väl igen den där blicken, tystnaden, bestämda stegen, minen, vibrationen.......
Efter en stund gick jag och tittade efter henne och hittade henne gråtandes i sin säng......

Men lilla lilla mamma!
Hon sa att hon saknade sin manliga vän...Jätte mycket men han vill nog inte komma längre!!
Mitt liv är slut sa hon?! Jag har inget kvar, inget sedan grät hon.....
Hon bad mig att gå, gå därifrån så hon fick vara fred sen fortsatt hon att gråta.
Ibland ser hon sekundens klarhet och i nästa är hon borta
Jag kramade om henne länge länge sedan somnade hon då gick jag.

Med som vanligt en stor sorg i hjärtat!!

Min mamma försvinner framför mina ögon hon går, går sakta in i dimman i Alzheimers värld
och jag, jag står kvar i verkligheten och ser, ser henne försvinna mer och mer
Mitt hjärta går i tu i tusen bitar

Min fina mamma som alltid varit lite knasig är i dag ännu knasigare
Jag älskar Dig mamma min fina mamma.