Hej Alla!
Mammas födelsedag den 27 januari firades på lördagen med mycket tårta och ny bakade bullar.
Mamma var så glad att vi kom hon var jätte busig och pilimarisk.
Josephine hade bakat en jätte fin tårta i lila och mamma smaskade jag tror hon tog 4 bitar utan överdriva.
Hon var så glad och jag tror hon känner vår kärlek.
Mammas syskon kom också så det blev ganska mycket folk, jag var lite orolig att mammas skulle bryta ihop när vi gick men det gjorde hon inte hon gick och lade sig.
Mammas syskon stannade kvar en stund efter att vi gått, det var skönt att inte jag behövde stanna för en gångs skull det slutar alltid med att både mamma och jag blir ledsna, och jag känner mig inte stark nog att ta det nu, så det var skönt att dem stannade.
Mammas kontakt person på Graninge berättade för mig att det var första dagen dem hade tvn på för mamma har skällt ut tvn ett antal gånger sista tiden.
Jag vet att mamma tror att dem pratar med henne hon förstår inte att det är en tv längre??
Mamma har varit helt ur gängorna sedan vi var i Huddinge Centrum för drygt en vecka sedan hon har varit ilsken och hon har bråkat med både personal och andra boende och tvn så klart!!
Tänk att det är precis 2 år sedan vi fick mammas diagnos hon låg inne på R 73 för utredning i 2 veckor sedan vid utskrivning fick vi diagnosen slängd i ansiktet på oss över på 3 minuter, sedan träffade vi teamet för hemtjänst i nästa rum för att prata igenom vilken hjälp mamma skulle få hemma.
Sedan hem och börja bearbeta sorgen.........
JAG HADE ALDRIG I MIN VILDASTE FANTASI TROTT ATT DET SKULLE GÅ SÅ HÄR FORT!!??
Vi åkte och träffade personal på dagverksamheten i Alby där mamma gick i 1 år fick en plats hon trivdes från 1:a minut sedan gick tiden och mamma blev ganska pigg och medicinen hjälpe faktiskt men....
När det gått ca 1 år började det om, mamma blev än mer orkeslös och det gick utför igen.......
Ja och resten vet Ni ju redan Nu bor mamma på ett boende!
Fy faaan vad det gått fort och jag blir så ledsen min mamma försvinner framför mina ögon sakta sakta tynar hon bort mer och mer. Honn gör en massa konstiga saker som man inte tror att man kan göra men mamma kan.
Det smärtar mina tankar tar mig vidare till hur länge ska vi få ha henne hos oss?
Ska hon bli sittande i en rullstol med förvridna armar, ben, att inte kunna förmedla sig att inte kunna äta själv att inte kunna tala om vad hon vill eller inte.
Fy Fan vad livet är orättvist!
Jag ska försöka att leva här och nu
att ta vara på den tid vi har tillsammans med mamma nu.
Vi åker bort en tid här framöver och jag känner en rädsla för hur mamma ska må när jag kommer tillbaka hur sjuk har hon blivit kommer hon att komma i håg mig?
Ja frågorna är många och tankarna är ännu fler.
Ja det var det här för den här gången
hör av mig snart igen
Mammas Tårta Fin eller hur
Mammas födelsedag den 27 januari firades på lördagen med mycket tårta och ny bakade bullar.
Mamma var så glad att vi kom hon var jätte busig och pilimarisk.
Josephine hade bakat en jätte fin tårta i lila och mamma smaskade jag tror hon tog 4 bitar utan överdriva.
Hon var så glad och jag tror hon känner vår kärlek.
Mammas syskon kom också så det blev ganska mycket folk, jag var lite orolig att mammas skulle bryta ihop när vi gick men det gjorde hon inte hon gick och lade sig.
Mammas syskon stannade kvar en stund efter att vi gått, det var skönt att inte jag behövde stanna för en gångs skull det slutar alltid med att både mamma och jag blir ledsna, och jag känner mig inte stark nog att ta det nu, så det var skönt att dem stannade.
Mammas kontakt person på Graninge berättade för mig att det var första dagen dem hade tvn på för mamma har skällt ut tvn ett antal gånger sista tiden.
Jag vet att mamma tror att dem pratar med henne hon förstår inte att det är en tv längre??
Mamma har varit helt ur gängorna sedan vi var i Huddinge Centrum för drygt en vecka sedan hon har varit ilsken och hon har bråkat med både personal och andra boende och tvn så klart!!
Tänk att det är precis 2 år sedan vi fick mammas diagnos hon låg inne på R 73 för utredning i 2 veckor sedan vid utskrivning fick vi diagnosen slängd i ansiktet på oss över på 3 minuter, sedan träffade vi teamet för hemtjänst i nästa rum för att prata igenom vilken hjälp mamma skulle få hemma.
Sedan hem och börja bearbeta sorgen.........
JAG HADE ALDRIG I MIN VILDASTE FANTASI TROTT ATT DET SKULLE GÅ SÅ HÄR FORT!!??
Vi åkte och träffade personal på dagverksamheten i Alby där mamma gick i 1 år fick en plats hon trivdes från 1:a minut sedan gick tiden och mamma blev ganska pigg och medicinen hjälpe faktiskt men....
När det gått ca 1 år började det om, mamma blev än mer orkeslös och det gick utför igen.......
Ja och resten vet Ni ju redan Nu bor mamma på ett boende!
Fy faaan vad det gått fort och jag blir så ledsen min mamma försvinner framför mina ögon sakta sakta tynar hon bort mer och mer. Honn gör en massa konstiga saker som man inte tror att man kan göra men mamma kan.
Det smärtar mina tankar tar mig vidare till hur länge ska vi få ha henne hos oss?
Ska hon bli sittande i en rullstol med förvridna armar, ben, att inte kunna förmedla sig att inte kunna äta själv att inte kunna tala om vad hon vill eller inte.
Fy Fan vad livet är orättvist!
Jag ska försöka att leva här och nu
att ta vara på den tid vi har tillsammans med mamma nu.
Vi åker bort en tid här framöver och jag känner en rädsla för hur mamma ska må när jag kommer tillbaka hur sjuk har hon blivit kommer hon att komma i håg mig?
Ja frågorna är många och tankarna är ännu fler.
Ja det var det här för den här gången
hör av mig snart igen
Mammas Tårta Fin eller hur
