Hej på Er!
Mycket känslor i Era kommentarer!
Vi sitter i samma båt så är det verkligen!
Våra fina älskade föräldrar försvinner framför oss och gör stora svarta hål i våra hjärtan!
Jag önskar att det inte fanns en sån jävligt sjukdom det känns verkligen som ett straff!!

Hemska sjukdom!

I onsdags var jag på ett möte på Graninge med mammas kontakt person, hon är ganska ny men jag tycker om henne, mjuk omtänksam och väldigt sensitiv det passar mamma helt perfekt

Vi kom in på att prata om hur vi vill ha det den dagen mamma blir så sjuk att hon inte kan äta själv bl.a.
Jobbigt att prata om hoppas att mamma går bort i sömnen utan en massa lidande en långtid innan!! Fy faaaan vill inte ens tänka tanken när den dagen kommer att sitta hos henne och vaka, vänta lyssna efter varje andetag hon ska ta, varje blinkning som kanske är den sista!! Nej fy faaaan jag ser INTE fram mot den tiden. Samtidigt så det luv hon lever nu är inget liv!

Hur man än vänder sig så har man rumpan bak! En sak är i alla fall säker! Det kommer inte att bli en begravning för det ville inte mamma! Så det tänker jag hålla
Mamma vill att vi ska gå ut och äta på restaurang tillsammans och minnas det som hon tyckte var roligt, inte sitta på en begravning och gråta det var mamma jätte tydlig med!!

Det känns verkligen konstigt att tänka så här när mamma fortfarande 'lever' helt vansinnig tanke det känns som om jag vill bli av med henne fast det inte är så! Så konstiga känslor det är så dubbelt
Jag förstår dem inte själv ens en gång!

Jag ska till mamma i helgen igen tror att jag ska ta ut henne och äta lite för hon älskade att gå på restaurang!
Det är allhelgona i helgen så det passar bra

Jag vill åter igen tacka Er för dem fina och starka kommentarer ni lämnat

Stor varm kram till Er med mycket styrka och kärlek


Hej igen!!
 
Vad tokigt det kan bli i lördag satt jag och skrev ett långt inlägg om dagen men det kom tydligen bort?
Så jag gör ett nytt försök!
 
I lördags var jag barnvakt åt mina barnbarn Isabelle och Alicia, jag och Loois tog tjejrna till Toys r Us i kungens kurva så dem fick kika runt bland alla leksaker det måste vara det roligste som finns för ett barn tror jag!
Alla tre barnen fick en lite leksak Loois fick några små figurer som heter Trasch bugs tror jag och tjejerna fick något liknande fast för flickor! 
Typ samma saker som vi hade när vi var små fast vi hade smurfar!!
Sen åkte vi förbi min faster Ann som bor i västertorp för hon hade sparat en smides krona till mig. Vi skulle åka och hälsa på hos mamma men besökstiden börjar inte förren kl 13 och klockan var bara runt 12. När vi varit hos Ann en stund så frågade hon om hon fick följa med och självklart så fick hon det.
 
Ann och mamma har inte träffats på massor av år typ20-30 år eller nåt förutom en snabb gång för kan ske 9 år sedan när mamma bodde i en lögenhet här inärheten. 
 
När vi kom till Graninge så satt dem och tittade på film det var så kallad film visning!
Mamma satt och slumrade i fåtöljen så vi försökte väcka henne.
Till slut vaknade hon och vi tog en fika tillsammans för Josephine hade bakat en Mousetårta till mamma.
 
Ann satt och försökte prata med mamma hela tiden men mamma kopplade inte hon var jätte seg det kändes som om hon hade fått lugnande eller nåt vilket dem sa att hon inte fått!
 
Efter en stund i alla fall kom hon igång och hon blev ganska som vanligt hon ville känna på barnen och kramas det är något särskilt när min Loois är med han har något som får hennes känslor att dra i väg! Jag vet inte riktigt vad det är som gör att hon blir så himla känslig när han är med!
 
Hon ville inte släppa greppet om honom i dag hon höll honom i ett fast grepp och kelade med honom länge!
Det är tyr att han är så snäll och gullig med sin mormor....
Ssn började barnen springa runt och leva lite det kändes ganska  ra för det var otroligt mycket känslor Ann satt med gråten i ögonen hela tiden hon var nog inte helt förberädd på att det skulle vara så tufft att träffa mamma som det var!
 
Barnen sprang ut i entren och tittade på akvariet som står där och ville att vi skulle komma, 
mamma och Ann stod och kramades i matrummet och mamma viskade till henne
" Jag har sett dig i boken"
"Sen kom bilen"
 
 
Mamma & Ann 
Dem stod länge länge och kramades....Mamma tittade länge på Ann det var precis som om hon kände att dem känt varandra tidigare fast o ut talat det var bara en massa massa känslor! 
Vi gick ut i entren för att titta till barnen vid akvariet och mamma och jag stod och kramade sen faller hon bara ut i en sån fruktansvärd sorg!! Hon gråter så djupt och hennes tårar bara rinner efter kinderna.....
Jag kan inte förstå vad det är som blir så otroligt känsligt när Loois är med? Han triggar verkligen igång någonting hos henne, det är precis som om hon kommer ihåg någon känsla eller något
Det är någonting som får mamma att bli så himla känslig!! Vi står där och bara gråter mamma och jag....så himla tungt
Det gör mig så himla förtvivlad det hela går så himla fort med mamma! Jag känner en sån oerhörd stor sorg den blir barar starkare och strakare för varje gång ag går till mamma jag hade hoppats på att jag skulle vänja mig men det gör jag aldrig det är så in i he..... jobbigt jag vet inte hur hag ska orka med den här tiden det kan vara hur många år som helst för mamma på Graninge jag är inte säker påatt jag kommer att orka med det!!
 
Jag känner mig så förtvivlad att jag inte har någon att dela det med jag har ingen som känner som jag ingen som har samma ansvar som jag har jänte mot mamma, Jag förstår mina syskon att dem bor långt bort och att det är svårt för dem att kunna komma lika ofta som jag men jag känner ändå en stor sorg över att ta alla känslor själv och känna skam över min ilska mot dem som inte gör mer för mamma än dem gör! Ibland känner jag att jag vill straffa folk som bara pratar om att tex gå och besöka mamma men aldrig gör det! Det är en sån konstig känsla i min egna kropp mina tankar som tar överhanden på mitt förnuft!
 
Fy f....n vad jag hatar den där j...la Alzheimers!! över hela mit hjärta hela min själ alla mina känslor bara vill skrika rakt ut all min hat över denna förjävliga sjukdom som tar min mamma ifrån mig, min bästa väninna, vi gjorde så mycket tillsammans!
 
Det är inte bara min mamma som försvinner det är en vän som jag alltid umgåtts med!
Vad har jag i dag? ingen! Ingen att umgås med daglig dags! Alla våra samtal är slut det finns inget mer allt är borta och kommer aldrig mer tillbaka det tas framför mina ögon mer och mer för varje dag eller stund då jag träffar mamma så har hon tappat någon förmåga!
Mamma tas ifrån mig sakta men säker mer och mer för varje gång!! Hur ska jag stå ut med alla dessa känslor som bara virvlar i min kropp utan att ha någon att prata med? Jag j´kunde prata med mamma om det mesta hon var inte alltid den bästa lyssnaren men hon var där i alla fall!!!
Nu är det bara ett skal.
 
I dag när jag frågade henne hur många barn hon har så tittade hon barar rakt fram! Hon förstod inte vad jag sa, hon kunde inte ens säga sitt egna namn!!
Fy F....n denna sjukdom måste vara Guds straff till människan! En sjukdom för oss anhöriga att se på när ens mamma eller pappa går bort mer och mer för varje dag!!! Inför öppen ridå!
Fruktansvärd sjukdom.
 
Jag är glad att mamma slipper vara med om detta! Om det nuär så vilket det verkar vara.....
 
Jag hoppas att mamma får komma till pappa snart så hon får frid och slipper vara fånge i sin kropp vilket märks ibland då hon får denhär ångesten som hon kan få när tex Loois är med!
Jag tror inte att killarna ska få följa med så många gånger till.
Lucas han klarar inte av att följa med han blir sååå ledsen efter hanhar ju haft ganska fin kontakt med mamma, så det blir för jobbigt för honom!!
 
Nej nu måste jag försöka se det positiva i allt!!
Vad det nu är!
 
Jag ska försöka att hitta glädjen i att hon mår bra och att hon inte har ont någonstans det finns ju faktiskt dem som ligger med fruktansvärda smärtor!!! Det är verkligen tur att vi slipper det.
 
God natt nu mina läsare vi hörs snart igen ta hand om er var rädda om varandra vi har bara ett liv!!
Varm kram på er
 

Ja hopp då var det dags igen för möte på Graninge
I dag träffade jag mammas nya kontakt person, hon är bra jag känner att jag tycker om henne
Det känns som om det blivit lite bättre på sista tiden faktiskt efter förra mötet vi hade så har mamma kommit iväg på lite utflykter vilket jag har eftersträvat. Ibland är det bra att byta arbetsmiljö eller arbetsplats. Jag tyckte om mammas förra också, jag var ju lite orolig över att den nya skulle vara annorlunda, vilken tur att det inte blev så

I dag frågade jag mamma hur många barn hon har och vad hennes namn är och vad våra namn är! Hon förstod inte mina frågor! Hon svarade inte mig hon tittade på mig helt förvirrad bara!!
Ja fy vad det gått fort sista tiden, hon har börjat viska när hon pratar och hon brister ut i skratt från ingenstans eller står och pratar med fönstret bara!
Stackars mamma
Jag lider verkligen av detta fy f....n vad jag tycker att det är jobbigt

Jag känner mig så himla elek men jag tycker verkligen att hon inte har ett värdigt liv!! Trots att hon inte är olycklig på något sett eller verkar inte vara det i alla fall.

Hon lever i en egen liten värld