Hej på Er!
Mycket känslor i Era kommentarer!
Vi sitter i samma båt så är det verkligen!
Våra fina älskade föräldrar försvinner framför oss och gör stora svarta hål i våra hjärtan!
Jag önskar att det inte fanns en sån jävligt sjukdom det känns verkligen som ett straff!!
Hemska sjukdom!
I onsdags var jag på ett möte på Graninge med mammas kontakt person, hon är ganska ny men jag tycker om henne, mjuk omtänksam och väldigt sensitiv det passar mamma helt perfekt
Vi kom in på att prata om hur vi vill ha det den dagen mamma blir så sjuk att hon inte kan äta själv bl.a.
Jobbigt att prata om hoppas att mamma går bort i sömnen utan en massa lidande en långtid innan!! Fy faaaan vill inte ens tänka tanken när den dagen kommer att sitta hos henne och vaka, vänta lyssna efter varje andetag hon ska ta, varje blinkning som kanske är den sista!! Nej fy faaaan jag ser INTE fram mot den tiden. Samtidigt så det luv hon lever nu är inget liv!
Hur man än vänder sig så har man rumpan bak! En sak är i alla fall säker! Det kommer inte att bli en begravning för det ville inte mamma! Så det tänker jag hålla
Mamma vill att vi ska gå ut och äta på restaurang tillsammans och minnas det som hon tyckte var roligt, inte sitta på en begravning och gråta det var mamma jätte tydlig med!!
Det känns verkligen konstigt att tänka så här när mamma fortfarande 'lever' helt vansinnig tanke det känns som om jag vill bli av med henne fast det inte är så! Så konstiga känslor det är så dubbelt
Jag förstår dem inte själv ens en gång!
Jag ska till mamma i helgen igen tror att jag ska ta ut henne och äta lite för hon älskade att gå på restaurang!
Det är allhelgona i helgen så det passar bra
Jag vill åter igen tacka Er för dem fina och starka kommentarer ni lämnat
Stor varm kram till Er med mycket styrka och kärlek
