Hej Alla
Nu känns det som om våren är på väg trots att det är lite kallt!
Vill berätta att mamma fått en ny medicin och hon känns lite klarare faktiskt!
Hon va här hemma i lördags då mina syskon va här, dem åkte och hämtade henne medan jag hade en kund.
Det gick jätte bra förutom att mamma ville gå på toa! Vilken tur att min syster klarar att ta hand om det för där går in gräns känns det som, jag tycker att det är jätte jobbigt att behöva torka och byta på mamma.
Men syrran fixade det utmärkt!
Mammasnnya medici gör att hon är med mera och hon kan få ett och annat ord eller kort mening som är klar eller hör till i alla fall, som när jag kliar henne på ryggen kan hon säga - Åh vad skönt
Ibland brister hon ut i skratt från ingenstans det är ju långt mycket bättre än när hon känns arg som hon kan göra, det är hon inte nu.
Vi ska åka till Thailand igen men denna gång är vi borta bara 2 veckor det känns konstigt att bara var där så kort tid, fast igentligen är det inte så kort det är u vad folk åker normalt! Vi har nog blivigt lite bortskämda.
Den här gången åker vi till Koh Chang en av de tre största öarna i Thailand
Det ska bli väldigt skönt för vi har haft en tuff höst och vinter.
Lucas har kommit in i puberteten och är väldigt jobbig och stökig, det har tagit väldigt mycket energi och allt har fokuserats runt honom känns det som.
Han har en jätte tuff attityd utåt men inuti är han liten, jag tror att det är ganska vanligt att det är så.
Samtidigt har det hänt mycket för oss det här 3 åren, mammas sjukdom inte minst och mina barn stod mamma väldigt nära. Lucas vill inte åka till henne längre för han klarar inte av att se att hon är så borta som hon är, han förstår nog inte hur borta man blir när man har Alzheimers.
Han försöker få kontakt med henne när hon kommer men det är svårt, som sist när Peter fyllde år så satt Lucas bedvid mamma och försökte få hennes kontakt men det går inte alls, hon tog hans fika bröd och drack hans saft b.la sedan kunde hon ta sockerskålen och försöka dricka ur den som om den var kaffe?
Man vet inte om man ska kommentera eller bara ta bort som om inget hänt.
Ja vad säger man, livet är hårt som ni alla vet vi har våra livs öden alla.
Mina tankar går till er som har det så här tufft med nära och kära.
Stor varm kram till er
