Herre gud vad helgerna springer iväg!
I dag åkte jag och Peter till mamma för att hämta henne,
vi åkte till Josephine på lite fika
Hon är så fantastiskt duktig på att baka och göra gott fika min lilla stora dotter, snart 25 år.
när vi kom till mamma på Graninge och det stinker verkligen när vi kommer fram och in i entren!!
Fy f...n vad det luktar igen, det försvann ett tag och det var faktiskt ruiktigt trevligt att komma in på Graninge men nu stinker det igen!
Och min mamma stinker urin och orent! Vad tycker ni att jag ska göra jag har i kväll skrivit ett brev till chefen och berättat vad vi tycker om att mamma luktar så här. Mitt barnbarn sa till och med att gammelmormor luktar illa.
Det är inte så kul faktiskt! Dessutom kan hon stoppa ner handen för att tex klia sig elle r nåt! Uuuuhh det känns inte så frächt
Tycker ni att jag överdriver eller?
Vad skulle ni gjort i min situation,
jag anser att dem måste hjälpa henne med tvättning av den nerdre regiononen bättre än dem gör
jag vet att dem hjälper mamma men inte fullgott!
nog om det jag blir så sårad jag hoppas att dem svara på mailet i morgon.
Dem här små bakverken som min dotter gör är fantastiska mamma hon älskar att ärta dem,
mamma hann knappt sätta sig vid bordet innan hon hade mumsat i sig en muffin med god glasyr i maräng smörkräm.......mmmm Gott va
Jag ska försöka sätta in en bild på dessa små godsaker
Jag hör av mig snart igen och berättar om deras svar.
Ha det gott alla och tack guliga ni för svar och kommentarer ;)
Jag och min fina mamma <3 <3 <3
6 kommentarer
Aite
17 Feb 2013 21:32
Jaa-a, vad skall man säga?? Personalen trodde väl inte, att du skulle komma idag, eftersom du hade varit där i onsdags. Eller är din mor otvättad alltid? Det är svårt att förstå att de inte gör mer. Visst, personalbrist, men hur lång tid tar det att tvätta av och byta, om man vill. De skulle själv säkert inte vilja gå otvättad. Du undrar, vad vi läsare skulle gjort i din situation. Jag skulle nog inte kunnat vara tyst, men jag vet en annan, som togs i upptuktelse av enhets-schefen, när hon klagade direkt till personalen.
Situationen för demenssjuka är nog den värsta inom vården. Det verkar, som personalen förlitar sig på att anhöriga inte får veta något, eftersom patienten inte kan berätta ngt själv. Det finns säkert bra vårdare och bra vårdhem, men de hör man sällan om.
Vi har haft och har otur.
Du skrev tidigare om att din mor skulle medicineras för aggressiviteten vid duschning, mm. Har de provat olika sätt, att bemöta henne vid de situationer?
Min man kom inom vården mitt i en semesterperiod och vikarierna tog dit en Silviasyster, som skulle ge dem tips. En i personalen skrev ned allt och även hur lång tid det tog och vikarierna följde dessa råd. När ordinarie personalen kom tillbaka, föll allt i glömska och flera av dem visste inte ens, att man hade gjort ngn plan för bemötande av min man.
Önskar dig all lycka till i din kamp för din mors bästa, men glöm inte att ta hand om dig själv!
Styrkekram
Maria
18 Feb 2013 13:39
Hej!
Det är "bara" att säga ifrån-din mamma har rätt att få all hjälp hon behöver-det är ju därför hon bor där....
Jag vet inte hur mammas personal lyckades hålla henne ren och fin---förmodligen sjöng de hela tiden olika låtar som mamma kunde... Hon var faktiskt alltid ren och fin. Hade snygga kläder och nymålade naglar-precis som mamma var innan hon blev sjuk.
Vilken fin bild på dig och din lilla mamma....
Kram
Micke i Sundsvall
27 Feb 2013 13:32
Hej!
Sorglig läsning. Stå på dig mot cheferna. Vet att det inte är det lättaste men tyvärr av egen erfarenhet vet jag att det är det enda som hjälper.
Jag har varit rädd att säga ifrån också till assistansen på kommunen då jag var rädd att det skulle gå ut över min sambo.
Till jag kom på att om det skulle hända med en assistent så fick han/hon inte vara kvar hos oss.
Just nu för jag en bitter kamp mot socialtjänsten här i stan. Är dom som driver assistansen. De gjort allt för att sätta en förvaltare på min sambo o ta ifrån mig rättigheten att bestämma över honom. Har varit så illa så det har till o med stått om det i lokaltidningen.
Men jag tycker fortfarande att det är bättre med assistans så min sambo får bo hemma så länge han kan.
Behöver inte tillägga att jag bytt assistansföretag då du säkert redan räknat ut det *S*
Stå på dig om din mamma och kräv att hon får hjälp med att hålla sig fin. Hjälper det inte ändå så gå över huvudet på chefen på boendet och tala men en chef ett snäpp högre upp eller gå till högsta chefen. Är socialtjänstchefen i din kommun som är högst.
Stor kram från Micke... *S*
Aite
27 Feb 2013 21:24
Hej,Micke och eventuella andra läsare. Om det inte redan är försent, fyll i en Generalfullmakt. Den ger rätt till allt,som har med den sjuke att göra. Skriv flera " original".( Banken kanske vill en egen fullmakt.) Det är många saker man blir tvungen att ordna och dessutom orka med vardagen. -Styrka till er alla
Sundsvalls Micke
27 Feb 2013 23:09
Sorry Marina! Detta är ett svar till Aite!
Är min Generalfullmakt soc här i stan försöker smula sönder och ta över!
Min räddning var min sambos släktingar i Sthlm som sa till överförmyndarnämnden i S-vall att det bara var jag som hade rätten att ta beslut! Så kampen går vidare. Men jag är vinnare i den iaf.
Kampen nu är att få ut alla handlingar från soc. Och jag ger mig inte. Dom hävdar sekretess. Finns inte då det är min sambo som kräver ut dom genom mig.Hotat med advokat, polis och datainspektionen. Fick mail från näst högsta chef på socialkontoret idag att dom skulle sändas. Men det har jag hört förr. Vet ungefär hur mycket papper det rör sig om o det är inte bara tio A4 i ett kuvert.
Tack Marina, hoppas bara Aite läser detta nu då. Du har ju min mail så förmedla den gärna.
Kram Micke
Sundsvalls Micke
27 Feb 2013 23:37
Hej igen!
Ville bara tala om hur fult kommunen o dess assistenter (några av dem)betett sig. Min sambo har även cancer i munnen. Ja eller hade. I höstas då hans käke var i fara för att opereras bort (efter besök i umeå)Var jag så ledsen. Var ju jag som skulle besluta hur han skulle gå (dö). Kunde ju inte gå med på att dom tog käken. Han är så dålig så jag måste ta alla de besluten. Han är opererad nu o de tog inte käken och verkar bra allt vad gäller det.
Men en av assistenterna rapporterade till sin chef att Micke sitter bara o gråter i köket och dricker vin.
Fan klart att jag grät och hade väldig beslutsångest. Jag hade bestämt att käken inte fick tas men min man hotades då att dö av skelettcancer. Hur lätt är ett sånt beslut att tas! Så rapporterar den assistenten att jag gråter. Gjorde jag bara i köket för min sambo inte skulle se. Men han kände ändå att jag var ledsen.
Historien kan fortsätta i det oändliga men vill inte belasta er med mer än så.
Ännu en gång Marina en stor varm kram till dig
Micke
Kommentera