Hej Alla
Nu känns det som om våren är på väg trots att det är lite kallt!
Vill berätta att mamma fått en ny medicin och hon känns lite klarare faktiskt!
Hon va här hemma i lördags då mina syskon va här, dem åkte och hämtade henne medan jag hade en kund.
Det gick jätte bra förutom att mamma ville gå på toa! Vilken tur att min syster klarar att ta hand om det för där går in gräns känns det som, jag tycker att det är jätte jobbigt att behöva torka och byta på mamma.
Men syrran fixade det utmärkt!
Mammasnnya medici gör att hon är med mera och hon kan få ett och annat ord eller kort mening som är klar eller hör till i alla fall, som när jag kliar henne på ryggen kan hon säga - Åh vad skönt
Ibland brister hon ut i skratt från ingenstans det är ju långt mycket bättre än när hon känns arg som hon kan göra, det är hon inte nu.
Vi ska åka till Thailand igen men denna gång är vi borta bara 2 veckor det känns konstigt att bara var där så kort tid, fast igentligen är det inte så kort det är u vad folk åker normalt! Vi har nog blivigt lite bortskämda.
Den här gången åker vi till Koh Chang en av de tre största öarna i Thailand
Det ska bli väldigt skönt för vi har haft en tuff höst och vinter.
Lucas har kommit in i puberteten och är väldigt jobbig och stökig, det har tagit väldigt mycket energi och allt har fokuserats runt honom känns det som.
Han har en jätte tuff attityd utåt men inuti är han liten, jag tror att det är ganska vanligt att det är så.
Samtidigt har det hänt mycket för oss det här 3 åren, mammas sjukdom inte minst och mina barn stod mamma väldigt nära. Lucas vill inte åka till henne längre för han klarar inte av att se att hon är så borta som hon är, han förstår nog inte hur borta man blir när man har Alzheimers.
Han försöker få kontakt med henne när hon kommer men det är svårt, som sist när Peter fyllde år så satt Lucas bedvid mamma och försökte få hennes kontakt men det går inte alls, hon tog hans fika bröd och drack hans saft b.la sedan kunde hon ta sockerskålen och försöka dricka ur den som om den var kaffe?
Man vet inte om man ska kommentera eller bara ta bort som om inget hänt.
Ja vad säger man, livet är hårt som ni alla vet vi har våra livs öden alla.
Mina tankar går till er som har det så här tufft med nära och kära.
Stor varm kram till er
9 kommentarer
maria
15 Mar 2013 13:17
Hej!
Underbart att din mamma fått bättre mediciner!!
Kan förstå att året som gått varit tufft-en dement nära kräver ju sitt och en tonåring gör inte allt lättare alla gånger. .... Tur att tonårstiden är övergående...Läste någonstans att svenska män blir vuxna runt 35-så det kommer...Klart det är tufft för dina barn att se hur dålig deras mormor blivit-det väcker förstås både tankar och oro!
För det är klart ibland undrar även jag-är det min tur att drabbas sen??? Har redan bestämt med min dotter och de äldsta barnbarnen att om det skulle bli så att jag drabbas av demens-så gör allt för att jag så fort som möjligt kommer till ett bra boende... Inget jag förstås vill men jag inser att min mamma fick det så mycket bättre när hon fick ett gruppboende...
Njut nu av er semester-tid för återhämtning är ju så viktigt!
/ Kram
Sundsvalls Micke
16 Mar 2013 15:24
Hej!
Ha en riktigt skön semester! Jag åker också på en veckas sem till Gran Canaria på tors igen. Visserligen bara en månad sen jag kom hem sist, men känner att det är välbehövligt.
Stor kram Micke.
maria
18 Mar 2013 20:54
Mamma hade ett gäng väninnor som hon umgåtts med sen hon var 15 år. De träffades ofta genom livet, fester, semester och resor gjorde de ihop. Men när mamma blev så sjuk kunde/ville inte hennes gamla vänner inse hur dåligt det var med mamma. En gammal väninna så-klart Gun måste flytta hem igen.... Det var inte många gånger de besökte mamma på boendet-tror faktiskt inte att de klarade av det rent känslomässigt... Flera ur det gamla gänget hade förstås redan lämnat jorden och för de som var kvar var det nog mycket jobbigt att inse att mamma var så sjuk och så förändrad-tror tanken om deras egen framtid blev så tung...
Lollo
28 Apr 2013 19:43
Hej !
Tack för din sida & kloka ord, jag har just läst lite här om dig & din fina mamma & sitter i samma situation, sedan ett tag & försöker förstå vad jag & pappa kan göra.
läser & läser allt jag kommer åt för att försöka förstå lite mer, kommer att kika in troget här så du vet, varmt Tack !
Hoppas ni haft en fin semester.
Kram Lollo
Maria
02 May 2013 09:15
Lollo! Jag brukar titta in på den här sidan ganska ofta. Min mamma har nu lämnat jordelivet men jag brinner för de dementa. De kan inte föra sin egen talan och vi runt om måste vara delaktiga. Mamma bodde på ett boende som var utmärkt på de flesta sätt. Vi var missnöjda med läkarnas sätt att arbeta men otroligt nöjda med de som jobbade närmast mamma. Vi anhöriga till boende i samma gruppboende som mamma "enade oss som en liten föräldrar grupp" och gick till politiker med våra krav. Det rörde förstå personalförstärkning mest. Jag gick regelbundet igenom mammas medicinlistor-inte för att jag kan medicin men vi såg hur mamma reagerade och mådde. Kan säga att jag tog många strider med läkarna. Vissa mediciner som de kan ge gör en del både sjukare och väcker massa oro. Vår mamma var änka och när vi syskon enades om att nu går det inte mer så gick vi inte med på biståndshandläggarens önskemål om att utöka hemtjänst. Mamma släppte in alla andra utom hemtjänsten, hon slutade äta och ramlade hur ofta som helst. Vi tackade nej till ett par erbjudande om gruppboende-de hade inte alls passat vår mamma. Istället var vi hos mamma ännu mer och så var hon utökad tid på sin dagverksamhet. Ni står inför en tuff tid ( tycker jag) men ni känner er mamma/fru-ställ krav och våga ifrågasätt!! Ni vet hur er nära var som frisk och försök göra tillvaron så bra som möjligt för lilla mamma! Kram
Sundsvalls Micke
24 May 2013 20:17
Hej!
Hoppas du varit på sem nu o fått vila.
Själv så åker jag igen veckan efter midsommar till turkiet. Får jag sova o vila lite igen *S*
Kraaaam Micke
maria
09 Jun 2013 18:25
Så var det dags igen....Den här gången är det lilla farmor ( alltså mina barns farmor) som fått diagnosen alzheimers/vaskulär demens. Så idag har vi berättat det för henne och i morgon är det vårdplanering på sjukhuset-på något underligt vis så "lär" man sig inte.... Insåg förstås att farmor var förändrad men trodde eller ville inte tro att det gått så långt-tyvärr är inte livet alltid som man vill! Resan runt mamma gjorde jag tillsammans med mina syskon-nu är vi betydligt färre runt farmor eftersom min man var enda barnet. Vissa saker har vi i allafall lärt oss och nu kommer vi att se till att farmor direkt får det bra. Inser att demens ökar i en rasande fart och nog tusan tänker man till lite extra och funderar på hur framtiden för oss alla blir...Min mamma och farmor var två totalt olika människor och båda drabbades.....
Sundsvalls Micke
17 Jul 2013 21:01
Hej!
Hoppas att det obeskrivliga inte hänt. Ja som vi alla som är insatt i denna sjukdom vet det leder till. Var ju så längesedan du skrev så jag blev orolig över det.
Hoppas bara att det var din ork som tog slut. Är ju ett djävla sätt att uttrycka sig på.
Men vet att du förstår.
Min ork har tagit slut för flera år sen egentligen. Mina resor ger mig ca två veckor innan jag blir helt slut igen.
Ingen annan än vi som varit i denna sits vet vad vi talar om.
Du har min mail så om du vill skriv till den
Stor varm kram Micke
Maria
22 Jul 2013 08:00
Micke-tänker som du hoppas Marina själv valt att ligga "lite lågt" och att allt annat är bäst...
Förstår om din ork tagit slut för länge sen. Kan tänka mig att det är tuffare på ett annat sätt när ens livskamrat förändras så. Självklart är det tufft även när ens förälder drabbas men oftast bor man ju som vuxen med sina föräldrar. Det ger kanske en annan oro när man inte finns precis bredvid hela tiden. Idag ska vi ha möte med biståndshandläggaren ang min svärmor. Svårt för ibland så verkar lilla farmor helt som förr men sen händer något. Hon bor själv med hemhjälp -fast hon har ju möjlighet att sticka ut många gånger på ett dygn och hon kan inte hantera trafiken. Hon går bara rakt ut-sen är hon fysiskt rörlig så hon kommer långt på en kort stund. Vi vågar idag inte lämna farmor själv här i stan när vår dotter är bortrest-vi får avvakta ett tag!! Skönt att du kan åka iväg ett tag ibland-det är nog både din och din frus "överlevnad".
Hörde någon professor ( tror jag annars överläkare) från Umeå som tog upp detta med färre gruppboenden för dementa och noll planering för framtiden. Ändå vet alla att demens kommer att öka i en rasande takt och när 40 talisterna kommer så är de många! Hur kan ett samhälle som en gång byggts på demokrati och allas lika värde -så totalt strunta i alla som blir äldre och sjuka-och även deras anhöriga och vänner?? För mig är det en gåta...
Kommentera