Hej Alla!!

Åh herre gud i dag låg jag i sängen hela dagen, jag gick upp kl 15 ???
Va händer?
Det känns som om min energi tagit slut jag har svår att ta tag i mig själv och jag är otroligt lättretlig det räcker med en liten sak går mot mig sen är jag igång......
Jag går upp med killarns vid kl 07, vi fixar frukost och det räcker att dem börjar tjaffsa om en liten grej  sen är jag så färdig så jag hoppar i sängen igen.

Barnen taffsar jag och min man ha rdet inte så jätte bra det är surt bittert och jag är ingen bitter människa.
Jag har alla mina tentaklar ute och det fungerar väl inte kanske.
Frustrerad är jag, vet inte var det kommer ifrån? Det kanske är så att jag måste börja skärpa till mig nu för att komma ut den här känslan......

Det är klart dem här snart 3 åren har satt sina spår, med mammas sjukdom mycket focus på den och noll focus på min egen hälsa, min stora operation först sätta in skruvar sen ett år seare ta ut dem och under den tiden en FRUKTANSVÄRRD SMÄRTA, sen barnen som går igenom sina faser i livet Lucas som år 11 år och jätte orolig känslig och kan inte sova på nätterna så han kommer 6 av 7 nätter i veckan till mig. Loois 7 år som också i en ålder som behöver så mycket tid och hjälp med skolan och läxor och tid jätte mycket tid och jag har inte energin??????
Det är förjäkligt. Sen försäkringskassan som hänger över mig och arbetsförmedlingen

Jaaa snälla hjälp mig att komma upp!! Jag är slut just nu
Jaa nu fick jag gnälla av mig lite .......

Vi hörs snart igen sov gott  Natti natti alla underbara där ute.




Det är tur Du finns Stina annars hade jag inte kommit ut
Jag älskar Dig lilla prinsessa

1 kommentarer

Mimmi

16 Dec 2011 10:23

Hej Marina!

Vilken tuff sits du har nu!! Du har ju in många år fått kämpa för din mamma-ganska ensam om jag förstått dig rätt? Dina syskon bor ju en bit bort. Tyvärr är nog inte kämpandet slut för att din mamma äntligen fått ett bra boende-men det blir ju mindre!!

Har inte uppfattat att vad som är felet med din fot men jag kan förstå att den värker mycket.

Nu är jag ju äldre än dig men det är inget fk-bryr sig om. I somras fick jag igenom min sjukpension, det var tufft men det gick. Jag har skolios som gjort att min rygg nuförtiden ständigt är "urspel", sen fibromyalgi o lite annat. Men jag tror att sjukpensionen gick igenom pga ryggen och att jag o min dotter satte oss på fk o helt enkelt väntade in en chef. Så jag förstår allt du går igenom. Får du något stöd ifrån "proffs" när det gäller din roll som anhörig??

Anhörigstöd är viktigt om anhöriga ska orka.

Att sen ha två små killar gör ju inte saken lättare. När man har ont så är det lätt att tappa orken när barnen börjar tjafsa-du har ju så låg nivå på din ork nu av naturliga skäl!!!

Marina du måste få tid att hämta hem dig själv-det kan ta lång tid och det måste det få göra. Bara att acceptera din mammas sjukdom, dina egna operationer med fötterna mm.

Vet att det är svårt för nära att riktigt förstå hur det sliter i ens kropp. Jag har en ursnäll man som alla tror förstår allt. Visst han gör allt för mig men han förstår inte detta med mamma. Han kan inte förstå att det fortfarande finns tankar på mamma och det som var.....Kan väl inte påstå att jag alltid har världens tålamod-det blir för mycket ibland det är bara så. Idag ska vi hämta dotterns barn. Douglas som är 7 och Nellie som är 5. Urgulliga men så de bråkar. Tur Janne är hemma o tar hand om massor. Han är så lirkande med barnen så de avgudar honom...Vi har dom några timmar o sen är jag trött....fast jag älskar dom överallt och de står mig väldigt nära...



Igår skickade jag brev till politikerna i Älvsjö och Södertälje ang både mamma och moster. Fick direkt svar att det skulle återkomma. Kändes skönt när jag äntligen fick det gjort. Vet ju att varken mamma eller moster kommer tillbaka men ingen annan ska behöva gå igenom det dessa två tanter gjorde.

Kan lätt säga att hade de levt och mamma varit ok-då hade de båda skrivit och krävt ett möte med den högste chefen. Förmodligen hade de skrivit till några tidningar också-såna var de och det blev mitt morsarv....(..ha,ha,ha)



För första gången är vi utan hund, tomt men jag känner mig fri!!

Kan låna dotterns Elsa om det blir för mycket längtan...



Låt tiden få ta sin gång-det krävs, se till att du får någon klok människa att prata med!! Gå ut med lilla voven!

Njut och sakta men säkert kommer du att hitta din nya roll i livet!



Kram Mimmi

Kommentera

Publiceras ej