Hej på Er alla

Tack snälla för Ert stöd! Jag blir jätte glad när ni kommenterar och tack för alla råd. Jag tar dem till mig

I går åkte jag och hämtade mamma för en egen mys dag utanför Graninge

Vi började med att åka till frisören mamma tyckte det var jätte mysigt. Hon blev jätte fin i håret. Hon var så fin när jag hämtade henne, hon hade sin fina kjol på sig.

Efter frisören så gick vi och åt lunch, jag tror hon tyckte om det.

Det är jätte svårt att veta Vad hon tycker nuförtiden jag får inga kloka svar på någonting.
Men det kändes iaf som om hon njöt. Efter maten åkte vi hem till Josephine för en fika.

Vi stannade på Isabelles förskola först, det märks tydligt att mamma tycker om! Hon blir jätte glad när det är barn runt henne hon sjunger och dansar så det har hon kvar.

Men något jag undrade över var när vi skulle gå in i trapphuset då bara stannade hon! Hon vägrade att gå in, jag fick masa på henne jätte mycket det var precis som om hon blev rädd för något!
Samma när vi skulle gå jag fick inte ut henne urminnes dotters hem!
Jag fick henne knappt att sätta på sig skorna! Jag fick tvinga upp fötterna för att sedan sätta på skon!
Jag undrar om hon kände på sig att vi skulle åka därifrån och att hon ville stanna, himla märkligt iaf

Det gick bra att vara med henne jag tror att hon trivdes
När vi sedan kom till Graninge så blev hon helt tyst igen och vägrade gå ur bilen!
Jag tror att hon förstår eller känner att hon vill fortsätta vara med mig.

Hon blev jätte sur när jag lämnade henne hon hälsadeknappt på personalen.
Dem berömde henne för sin nya frisyr men hon bara tittade på dem med arga ögon!

Jag ska ringa i dag för att fråga hur det har gått

Ja nu är det midsommar i morgon det blir första gången på massa år som mamma inte är med mig! Hon har varit med mig dem sista 8 åren faktiskt. Det känns lite konstigt
Jag hoppas dem fixar lite mysigt på Graninge men det tror jag att dem gör
Dem är bra faktiskt

Ja just det i går framåt eftermiddagen så fick jag sms av min moster! Stackars henne, då stod hon på Graninge så klart för att besöka mamma! Fasiken va dumt åkande för henne och i onödan!!!
Stackars moster Sussi!

Hoppas hon kan åka igen snart.

Hoppas att Ni alla får en trevlig midsommar vi åker till ett par kompisar i Dalarna

Tack alla för att Ni finns och stöttar mig

Hej Alla igen!
Ja nu är jag tillbaka!
Eller jag har varit hemma länge faktiskt
men jag har inte kunat få igång skrivar glädjen eller är det min sorg?

Nu i dag känner jag mig redo igen!!
Jag tror att det är så att jag ville hålla semestern kvar ett tag till men nu har jag börjat förstå att jag är hemma igen.....

Det har hänt massor dels hade vi en underbar semester en mycket väl behövlig semester faktiskt......
Vi har sett väldigt mycket av Thailand, den här gången var vi runt väldigt mycket. Vi är väldigt lika jag och Peter, vi tycker om samma saker.
Vi åkte på turer runt hela ön känns det som.

Men nu åter till vardagen och min lilla mamma som har blivit sämre på den tid jag varit borta.
Samma dag vi kom hem så ringde jag till mamma och berättade att jag kommit tillbaka och sa att jag saknade henne, hon sa då tillbaka " OM! Jag har saknat dig så det värker i kroppen....jag saknade dig jätte jätte mycket "
Orden är väldigt snurriga men så är det ju med Alzheimers!

Jag åkte och besökte henne redan dagen efter vi kommit hem. Hon blev så himla glad när hon såg mig, hon gav mig en jätte lång kram.
Det känns verkligen bra att hon förstod att det var jag ( hoppas att hon gjorde det! ) 

Sen har jag varit hos henne en gång i veckan det har känts bra men tungt, en dag var jag där då låg hon och sov, jag valde då att gå utan att väcka henne det förtjänar inget.

I dag var det en sån Anhörig dag
Peter och jag åkte dit och åt lite tårta och drack kaffe tillsammans med mamma, men i dag var det en riktigt jävlig dag! Inte alls rolig!
Mamma var ganska borta, hon stod och borstade sina tänder inne hos en annan patient med dennes tandborste när vi kom!
Men det kanske är vardags mat för dem? Usch det skulle hon inte ha gillat kan jag tala om!! :((

Jag har så svårt att ta till mig att mamma är så borta som hon är, det är inte min mamma längre alls! Hon säger och gör så himla konstiga saker ibland blir hon väldigt cynisk nästan lite små djävulsk!! Man blir lite rädd faktiskt, det är som om Faan flög i henne. Jag vet inte hur jag ska beskriva det?

Som här om dagen när vi satt ute på baksidan på Graninge.
Vi satt och skrattade för Stina (min hund ) och en annan hund höll på att försöka para sig med varandra, den stackars hanen fick jaga runt på Stina för hon har bättre kondition än honom och hon är lite högre än honom och han är lite välmående, så det blev lite väl tungt för honom!! Det såg ganska roligt ut och vi skrattade allihop åt den här situationen...
Då blir mamma som en gammal häxa och sitter och skrockar och gapar och låtsas skrattar åt alla!! Det är så märkligt hela situationen blir jätte knasig och känns obehaglig
Sen efter en stund när hon såg igen att dem försökte då börjar hon att gnida sitt underliv.....!!!
Ja som ni förstår det känns väldigt konstigt det är INTE min mamma, hon är och var inte sådan när hon var frisk!!??

I dag var det också så himla jobbigt att se henne med sin med boendes tandborste i munnen och hennes kläder som såg helt förjävliga ut! Ett par mjukis byxor grå för korta i benen INTE hennes, jätte fula inte alls vad mamma skulle haft på sig om hon varit frisk
Min mamma var en mycket parant dam ALLTID fina kläder alltid fint sminkad alltid sammansatta kläder alltid väl struket, alltid matchande, mode riktigt alltid väl fixad i håret
Nu ser hon inte så fräsch ut längre.
Håret hänger hon vill inte ha balsam för det är giftigt, hon vill inte ha roll on för det är också gift, inte parfym, inte örhängen för hon säger att hon får klåda!
Ja ni kan ju tänka er hur det känns att se sin mamma så?
Dessutom luktar hon skunk i munnen för hon vill inte använda tandkräm om den inte är genom skinlig för då är den också giftig!

Min fina mamma har blivit något hon absolut inte ville bli ETT KOLLI!
FY FAAAN VA DET ÄR SURT!
I dag kunde jag verkligen inte hålla mig, jag tror att det var för att Peter var med mig till mamma, annars måste jag alltid hålla upp stämmningen om mina barn är med tex. I dag behövde jag inte det jag kunde falla!
Och det gjorde jag verkligen!

Jag tyckte att mamma såg drogad ut i dag, hon var seg, släpig i talet, och ögonen dem är inte med det är ingen lyster i dem längre det är helt borta.

Jag vet att min mamma inte vill ha det så här, hon vill absolut inte ligga på någon lång vårds avdelning! Inte för att man säger så längre men det är ju samma sak!

Jag fick samtal från mammas bästa väninna i söndags hon berättade för mig att dem hade lovat varandra att ta ett piller tex den dagen som detta skulle inträffa men mamma hann inte för hon GLÖMDE det!!
Sjukt va!

Samtidigt som jag av egoistiska skäl vill ha min mamma kvar så kan jag känna mer och mer att hon borde få komma till himlen till pappa och hennes föräldrar för hon är ju i alla fall inte kvar här!
Men tyvärr så har vi inte sån hjälp här i Sverige ibland bra ibland dåligt.

När vi kom till mamma häromdagen när Loois var med (min som ) då blev mamma så glad, när hon kramade om honom så hörde jag att hon grät! Jag vet inte om det var för att hon blev glad eller om det var för att hon kom tillbaka en kort sekund för det var verkligen ett hjärt skärande gråt långt och djupt från hjärtat Jag fick också tårar i ögonen :(

Jag känner min mamma så väl så jag vet hur hon låter när hon är glad glad på riktigt eller om hon är ledsen riktigt ledsen och den här gången var det verkligen av djup sorg.

Det var som i dag när vi satt på verandan i solen så tittar hon på mina skor som jag köpt i Thailand, dem är jätte snygga jag vet att mamma skulle gilla dem. Mamma tittade på mina skor och säger  !Å vilka snygga skor! Vad kostar dem? "
Sen tittar hon på sina egna Foppa tofflor sen börjar hon ta av sig sina strumpor och vill prova mina skor men hon kan inte säga det för hon har glömt vad hon ska göra, fast det sitter där ändå, för hon fibblar med sina fötter och strumpona och tittar igen på mina skor! Sen säger hon från ingensatns " Det är bara plast! Dem är säkert skit dyra! "

Jag vet verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta det var verkligen jätte jobbigt att träffa mamma 
FY FAAAN vad orättvist det är!
Jag hade verkligen önskat att min mamma kunde fått ett bra liv på slutet Inte det här. Hon har haft ett skit liv hela sitt liv! Väntat på att livet ska börja väntat på att fester ska komma, sparat pengar för att senare kunna resa tex!
Vad Nu! Ingenting! Det blev att flytta in på ett boende och bara bli sämre och sämre glömma mer och mer.
Nu har mamma blöja hela dygnet, den är jätte våt på morgonen när dem väcker henne, dem får tvätta henne med tvätt servetter varje dag hon duschar bara 2 ggr i veckan!!!
Fy igen! Min mamma som duschade varje dag ALLTID fin och fräsch.

Nej fy nu var jag verkligen tvungen att skriva av mig. Den här gången var det tufft att träffa mamma, många tårar faller....
Hoppas hoppas att det inte tar lång tid för mamma att få komma till pappa för detta vill hon inte leva i
 det är inget liv att bo på en demens avdelning vara 64 år gammal ha blöja, komma ut några gånger i veckan på kortare promenader. Inga större utflykter inget åka Finlands båt med sin "kille"
Inte kunna sätta sig i bilen åka och äta en mjuk glass på sommaren, Inte kunna ta ett par glas vin med väninnan, Åka på semester utom lands som hon älskade, dansa och flirta med killar unga som gamla. 

Jag har en önska för min mamma
Snälla lät henne få komma till himlen till Sin enda stora kärlek min pappa


Nej nu slutar jag för i dag det blev långt, det behövde jag. Tack alla för att Ni finns och vill läsa min sorg!!
Eller min Blogg


 

Fina bilder från vår 10 Åriga bröllopsdag i Thailand