Hej alla mina fina läsare!

Vad glad jag blir att det är några som följt mig sedan jag startade det är jag verkligen hedrad av <3

Tack snälla för dem fina och kloka och mycket bra svar !!
Fullt eninga om att jag MÅSTE börja att ta hand om mig själv och släppa alla måsten gäntemot mamma och mina krav mot mig själv.

Jag vet ju det redan sedan innan att jag måste ta hand om mig och min familj mer, men energin finns ju inte. Jag ska verkligen ta tag i det. Jag hoppas att smärtkliniken kan hjälpa mig.
Men man får inte glömma att jag tagit hand om mamma sedan jag var 6 år! Det är många år och det kanske tar lite längre tid att skiljas från det, för jag tror att det är mycket det som hänger över mig
ATT VÅGA SLÄPPA TAGET
Det är som en lång skilsmässa

Men jag hoppas att Ni vet att jag kämpar som tusan med det också.

Det jag också funderar över är hur kan det vara så lätt att släppa för alla andra familjemedlemmar, syskon, mammas syskon  och mammas vänner och bekanta

Nehej Nu ska jag lägga i andra växeln eller åtminstonne  försöka.
Efter ny året ska jag börja träna för då borde min fot vara mycket bättre



P.s Gällande godisätandet.... hi hi hon delar bort minst lika mycket som hon får i sig, hon är verkligen en godisråtta men de flesta som bor där gillar också gott hi hi hi, hon matar gärna dem med gottis också tack och lov. Men det är alltid bra att någon säger det Du sa TACK.D.s'

Ha det gott nu alla och tack för att Ni finns Ni är viktiga för mig här kommer en vacker ros direkt till Er

1 kommentarer

Mimmi

30 Dec 2011 11:48

Hej igen!

Förstår att du tagit hand om din mamma länge och förmodligen finns det även i din ryggsäck massor att hantera......du kanske behöver stöd utifrån??? För det är inte riktigt ok att en 6 åring tar hand om sin mamma...Nu när jag är i din mammas ålder kan jag se vissa saker som påverkat mig i livet starkare än vad jag trott...Har alltid sett det som om jag hade en bra barndom och det hade jag men jag var äldst och mina syskon kom tätt. Det innebar att jag blev den duktiga flickan tidigt. För mid del blev det också så att min mormor blev den allra viktigaste...Det här är ju inget mina föräldrar valde utan det blev bara så....Säkert har det påverkat även dina syskon att du som så liten fick ta hand om er mamma?!!

Idag så har ju syskonen säkert utan att tänka på det lämnat all börda till dig för du har ju alltid tagit på dig den rollen?? Förstår att det är tufft för dig-för lite måste ju rollen som duktig flicka nu ändra sig. Du har fått en törn för mycket o måste äntligen inse att du är viktigast i ditt liv!!! Det är svårt och det går inte på en natt tyvärr. Kom att tänka på detta att landsting och kommuner ska ju ge anhörig stöd-antingen det eller stöd av andra i liknande sits som är klara och kan se sig själv och andra med ögon utifrån....

Alla har vi våra ryggsäckar-kan säga att min varit riktigt tuff med en fd pojkvän.....Sen min nuvarande ( nåja vi har varit gifta länge men det har x et inte accepterat, fast nu är han död....) man med alla sina sjukdomar, kan väl säga att de inte blivit färre med åren och det är allvarligare saker hela tiden-tänk det kom mamma ihåg hela tiden.....

Försök att acceptera att din mamma har det bra nu och att ditt ansvar för din mamma nu är överlämnat till boendet. Vi gjorde så att de tom skulle köpa mammas hygienartiklar för att inte göra mamma beroende av oss-men hon har alltid varit en som kan allt själv!! Du kommer att fixa det här- dina syskon kommer kanske att vakna upp och gör de inte det så kan du inte göra så mycket åt den saken. De har säkert sina rädslor att brottas med...

Njut nu av årets sista timmar och sen kommer det nya året och det kommer med ljusa dagar och sol igen!!



Kram Mimmi

Kommentera

Publiceras ej