Hej Alla!
Nåt har blivit tokigt i bloggen kan inte få bort det, vi får leva med det!!
I Tisdags ringde ssk Annika till mig och hon var jätte orolig för mamma. Hon hade suttit i lugn och ro och tittat på tv precis som alla andra helt plötsligt så bryter hon ihop och bara gråter och är helt livrädd, hon säger att hon ville ut och hon slog på rutorna och förskte öppna dörren och gå ut, hon skrek på hjälp hon grät och tyckte att det var poliser överallt hon var så orolig, det gick till slut att lugna henne.
Med ett samtal till mig!
Då äntligen kunde hom slappna av hon ville att jag skulle komma" hon var orolig sa hon snälla mamma kom "
(mamma de är jag)
Så jag skyndade mig iväg, jag tog med mig min son Lucas 11 år.
Hon blev Jätte glad och hon hade lugnat ner sig, jag tror att hon hade suttit ner och pratat med en i personalen.
Det var första gången Lucas var med till Graninge han har varit rädd för mormor en tid han har tyckt att det varit otäckt hon är oberäknelig och kunde bli arg för ingenting så han har velat vara hemma när vi åkt. Men nu tack och lov tyckte han att det var trevligt inte alls som på sjukhuset och mormor blev jätte glad när hon såg honom hon kramade och pussade på honom hela tiden och talade om hur fin han är och hur hon saknat honom.....
Jätte bra avslut tycker jag vi var där i 2 timmar och åt godis ( mamma och Lucas åt choklad) och drack kaffe.
Det gick jätte bra att lämna henne till slut så imorgon ska jag åka dit igen och fika vi får se hur pigg hon är tanken är att jag ska kunna plocka hennes ögonbryn för hon tycker att hon ser hemsk ut!!
Min mamma har alltid velat vara fin så vi får hoppas att det går.
Kommer tillbaka och berättar mer.
Ha det bra alla.
Tyvärr Mimmi det var inget glatt samtal? :(
Nåt har blivit tokigt i bloggen kan inte få bort det, vi får leva med det!!
I Tisdags ringde ssk Annika till mig och hon var jätte orolig för mamma. Hon hade suttit i lugn och ro och tittat på tv precis som alla andra helt plötsligt så bryter hon ihop och bara gråter och är helt livrädd, hon säger att hon ville ut och hon slog på rutorna och förskte öppna dörren och gå ut, hon skrek på hjälp hon grät och tyckte att det var poliser överallt hon var så orolig, det gick till slut att lugna henne.
Med ett samtal till mig!
Då äntligen kunde hom slappna av hon ville att jag skulle komma" hon var orolig sa hon snälla mamma kom "
(mamma de är jag)
Så jag skyndade mig iväg, jag tog med mig min son Lucas 11 år.
Hon blev Jätte glad och hon hade lugnat ner sig, jag tror att hon hade suttit ner och pratat med en i personalen.
Det var första gången Lucas var med till Graninge han har varit rädd för mormor en tid han har tyckt att det varit otäckt hon är oberäknelig och kunde bli arg för ingenting så han har velat vara hemma när vi åkt. Men nu tack och lov tyckte han att det var trevligt inte alls som på sjukhuset och mormor blev jätte glad när hon såg honom hon kramade och pussade på honom hela tiden och talade om hur fin han är och hur hon saknat honom.....
Jätte bra avslut tycker jag vi var där i 2 timmar och åt godis ( mamma och Lucas åt choklad) och drack kaffe.
Det gick jätte bra att lämna henne till slut så imorgon ska jag åka dit igen och fika vi får se hur pigg hon är tanken är att jag ska kunna plocka hennes ögonbryn för hon tycker att hon ser hemsk ut!!
Min mamma har alltid velat vara fin så vi får hoppas att det går.
Kommer tillbaka och berättar mer.
Ha det bra alla.
Tyvärr Mimmi det var inget glatt samtal? :(
1 kommentarer
Mimmi
10 Nov 2011 10:31
Marina! Stackars dig o stackars lilla mamma.....
Ni har en tuff tid! Vi har ju vårt så pass nära så jag minns när även vi fick åka iväg för att lugna mamma-det gick bra ganska länge...
När mamma sen hamnade i okända miljöer blev det urjobbigt!!
Minns med fasa ett akutbesök på Huddinge när mamma brutit något...det enda som tröstade henne var att läkaren var snygg.....( höll ju på att smälla av själv.....pinsamt, tyckte jag men mamma var sjuk)
Kan trösta dig med att de flesta kommer in i en lugnare fas senare-vår mamma gjorde det o när hon somnade så var hon lugn!! För oss i familjen var det väldigt skönt när den fasen kom. Ok det var inte vår mamma-men hon var mer i harmoni o det var skönt!!
Vi flyttade på alla kort på mina morföräldrar för att hon inte så ofta skulle komma på tanken att leta efter dem......Vet inte om det hjälpte för visst kallades jag för mamma.......sorgligt!!
Fast jag kunde se likheten så det tröstade jag mig med....
Hoppas ni får en lugn stund nu!!! Vi krävde att mamma skulle få mediciner som höll ångesten i schack!!
Styrkekramar Mimmi
Kommentera