Hej på er igen Long time no seeing!
Eller vad det nu heter?!
Äntligen lite värme och sol underbart hoppas att solen stannar!
I söndags var vi ute och gick, det var länge sedan vi promenerade det är så himla skönt man hinner tänka väldigt mycket och man motionerar samtidigt två flugor i en smäll, toppen.
Avsikten med promenaden var ju såklart att gå till mamma. Loois cyklade och jag och Peter gick. Det är en väldigt mysig väg att gå, ängar med får och kohagar skog en liten bäck som rinner, motions spår och visättra ängar dem är fantastiska!
Det tar ungefär 40-50 minuter att promenera till Graninge hemifrån mig. Det blir en lagom lång prommis
När vi kommit fram till Graninge så satt mamma på soffan i all rummet tillsammans med en personal Hon såg alldeles vilsen ut! Vi satt en liten stund på soff kanten så mamma fick vakna till sen gick vi ut och gick igen, fast bara ner till lilla affären för att köpa glass På väg ner så möter vi en liten familj och mamma blir jätte glad hon hälsar så igen kännande på paret Dem såg nog att jag såg förvånad ut så dem berättade att dem brukar träffas och mamma hälsar alltid så glatt på dem
Fast egentligen så är mamma mest intresserad av mannen för det är honom hon kramar om och ibland lilla bebisen! Mamma har blivit väldigt karl tokig sedan hon gick in i dimman. Det är näst intill omöjligt att få mamma att gå förbi karlarna när man möts på ex en gata
Vi köpte en varsin glass sen gick vi tillbaka till Graninge. Vi stannade en stund och satt i solen på baksida det var bara vi som satt där.
Efter en stund kom en annan boende ut och sprang runt lite i solen.
Jag kan tyvärr inte känna den glädje jag vill göra när jag träffar mamma. Hon försvinner mer och mer för varje gång jag träffar henne. Det känns inte längre som min mamma det är bara hennes skal kvar!
Stackars stackars mamma att leva med denna jäv....ga sjukdom!!
Det finns inget jag hatar så mycket som den här jäv..a
ALZHEIMERS
Hoppas man hittar en medicin som kan bota denna avskyvärda sjukdom!!!!!
Det kanske låter hemskt när jag säger att det inte är roligt att träffa mamma Men jag lider verkligen av att hon är så sjuk som hon är! Jag VET att hon INTE vill leva detta liv så här. Hon är fängslad i sin egna kropp! Med ångest och förtvivlan många dagar!
Stackars stackars Mamma. Jag saknar henne så djupt, när jag träffar henne så känns det som mina ögon ska sprängas av tårar....
Jag får alltid hålla tillbaka så att hon inte ska bli orolig,
1 kommentarer
Maria
08 Aug 2012 21:57
Hej Marina! Förstår att du har det tufft nu! Det är så jobbigt när någon blir så förändrad och inte själv inser att något är fel! Men var glad över att din mamma har ett boende!! Lyssnde på P1 idag när de diskuterade vård av dementa som säger nej till vård insatser ! En ung kvinna berättade om sin mamma som sa nej till vård och inte alls klarde sig själv! Dementa kan ju idag inte tvångs omhändetas och vill de inte acceptera vård så.... Så tacksam att vi lyckades få in mamma på ett boende och att hon inte klarade av att säga nej!! Mamma blev också mycket förtjust i en man på boendet !! Som en tonåring-likaså pratade hon med alla, Mamma gillade alltid att prata med alla men hon blev helt gränslös!! Ja du det är en förfärlig sjukdom , man mister sina kära långt innan den fysiska kroppen lämnar vår jord!! Hoppas på bra medicin Nu!!
Kommentera