Hej Alla mina fina läsare!
Här hopar sig allt.
Jag fick samtal av mammas läkare hon förklarade så som Ni alla skrivit!
En hjärnblödninng var det en liten men det andra gången och jag har läst att man brukar få 2 små sen kommer en större, hoppas vid Gud att det inte är så.
Ja som om inte detta skulle vara tillräckligt!
Nu har det varit så turbulent här hemma så länge att min man inte orkar längre!
Mitt bäcken i alla år sedan nu med mamma detta har blivit för mycket så vi har haft en tuff tid tjaffsat och bråkat och tappat varandra eller han mig känns det som.
Sedan september har jag bytt ut alla mina mediciner vilket lett till att mitt humör inte alltid varit så bra för att smärtorna har tilltagit jag har nästan samma smärta nu som när det hade gått en tid efter dem att i skruvarna. På morgonen känns det som jag sovit i stål sänng!!
Och nu detta med mamma jag är ledsen orkar inte så mycket som jag kanske skulle gjort om jag var helt frisk men det är jag inte jag har kraftiga smärtor i bäcken och rygg och ben!
Så på fredag ska han bos hos sin pappa en vecka sen fredagen därpå ska jag flytta till en kopis senska vi köra så i en månad för att han ska se vad han känner och vill. Som det är nu vill han inte åka hem från jobbet säger han för att det är grinigt osv här hemma och <nu påstår inte jag att det bara är hans fel allt det är jag med ! Men vilken JÄVLA TIMING!?
Just nu när jag behöver honom som mäst då försvinner han ! JIPPIE
Jag pallar snart inte mer jag går sönder jag går itu............
Och hur i hel.....es namn ska våra pojkar ta detta båda är väldigt mammiga och jag är en känslomänniska det är inte han. Han har skydds skölden uppe jämt på sig och känner sig anklagad trots att jag inte anklagar.
Ja va f...n dem säger att Gud ger en inte mer än man klarar! Men tycker jag att nu börjar jag undra vad jag gjort för ont för att få förtjäna derra det är en riktigt hård prövning.
Här hopar sig allt.
Jag fick samtal av mammas läkare hon förklarade så som Ni alla skrivit!
En hjärnblödninng var det en liten men det andra gången och jag har läst att man brukar få 2 små sen kommer en större, hoppas vid Gud att det inte är så.
Ja som om inte detta skulle vara tillräckligt!
Nu har det varit så turbulent här hemma så länge att min man inte orkar längre!
Mitt bäcken i alla år sedan nu med mamma detta har blivit för mycket så vi har haft en tuff tid tjaffsat och bråkat och tappat varandra eller han mig känns det som.
Sedan september har jag bytt ut alla mina mediciner vilket lett till att mitt humör inte alltid varit så bra för att smärtorna har tilltagit jag har nästan samma smärta nu som när det hade gått en tid efter dem att i skruvarna. På morgonen känns det som jag sovit i stål sänng!!
Och nu detta med mamma jag är ledsen orkar inte så mycket som jag kanske skulle gjort om jag var helt frisk men det är jag inte jag har kraftiga smärtor i bäcken och rygg och ben!
Så på fredag ska han bos hos sin pappa en vecka sen fredagen därpå ska jag flytta till en kopis senska vi köra så i en månad för att han ska se vad han känner och vill. Som det är nu vill han inte åka hem från jobbet säger han för att det är grinigt osv här hemma och <nu påstår inte jag att det bara är hans fel allt det är jag med ! Men vilken JÄVLA TIMING!?
Just nu när jag behöver honom som mäst då försvinner han ! JIPPIE
Jag pallar snart inte mer jag går sönder jag går itu............
Och hur i hel.....es namn ska våra pojkar ta detta båda är väldigt mammiga och jag är en känslomänniska det är inte han. Han har skydds skölden uppe jämt på sig och känner sig anklagad trots att jag inte anklagar.
Ja va f...n dem säger att Gud ger en inte mer än man klarar! Men tycker jag att nu börjar jag undra vad jag gjort för ont för att få förtjäna derra det är en riktigt hård prövning.
2 kommentarer
Ann-Marie Lenngren
15 Jan 2012 23:19
Hej gumman,jag förstår både din man och dej,ni har det tufft båda två! "Lillans" mående och situation, kan ingen göra något åt! Hon mår inte bättre om det blir skillsmässa emellan dej och din man,dina pojkar blir ledsna och förtvivlade.Släpp taget lite nu vännen.
***VÄLJ LIVET! Din MAN och BARN!***
KRAM ANNE.
Jag menar bara väl,det finns utbildad personal,som tar hand om "Lillan" Hon lever i sin värld. Du måste leva i verkligheten, hos din man och barn!
Maria
16 Jan 2012 09:47
Hej Marina! Ja vad ska jag säga...... Du har en tuff tid och om jag uppfattat det hela rätt så lever du med smärta?? Det i sig tar så mycket kraft och ork. Tror inte andra kan förstå... det är ju inte lite tillfällig huvudvärk utan en värk som ständigt är närvarande o som man på något sätt måste lära sig att leva med... Nu bodde ju min mamma på ett vanligt gruppboende och dit kom frissan och gjord mamma fin. Vi tog inte ut mamma om vi kunde låta bli-det var ju hennes trygghet! Tjejerna i personalen målade mammas naglar och såg till att hon bytte smycken-allra helst örhängen som var viktiga för henne. Vi kom personalen väldigt nära-snart har mamma varit borta i ett år och jag har fortfarande kontakt med personalen....
Vår mamma var mycket JAG KAN själv-så vi såg till att de tom köpte hygien artiklar till henne och underkläder. Hon hade aldrig velat att vi skulle typ dadda henne.....
Det är inte lätt att leva med en så sjuk mamma och egen smärta. Du har fortfarande barn hemma och det krävs ju att du är en närvarande mamma också- så lätt att hamna i en cirkel då allt blir fel....Du måste hitta tid och stöd för ditt eget liv!! ( säger det av erfarenhet-det är så lätt att bara vara duktig flicka och tappa sig själv) Går du på samtal med något proffs?? Familjerådgivning?? Egen psykolog eller kanske anhörigträffar. Kommunen ska ju ge anhörigstöd-för det är en tuff tid för alla. Vare sig du fortsätter vara gift eller ej så är du Marina och dina barn värda ett liv som är så bra det bara går-grunden för det är ju balans och harmoni. För det krävs ett stöd även när livet är turbulent och tufft....
Var rädd om dig -det finns bara en av dig och ditt liv ska vara styrt av dig........ styrkekramar M ( som vet så väl hur det är....både med smärta och en mamma som inte mår bra.....Jag bearbetar just nu mitt liv-blir så lätt när man går igenom alla foton och brev från mamma och moster-så nu har jag äntligen tagit kontakt med en kusin jag aldrig träffat-hon blev så glad och jag känner att det är en cirkel som börjar få form....)
Kommentera