Hej hej igen ;) 
 
Förlåt för att jag inte skrivit på jätte länge! 
Jag har verkligen haft fullt upp med alla möjliga problem bl.a. Min 14 åring som det händer en massa kring, vad gör man med tonåringar som är besvärliga, stöddiga, spydiga, envisa, stora Egon?
Vår son är allt en tonåring representerar! 
Vi försöker med alla medel att få honom att lugna ner sig och lyssna på vad vi säger men det är helt omöjligt!
Vi har varit på 2 semestrar i år först i april 2 veckor till Koh Chang Thailand, helt underbart lugnt och skönt förutom att  Lucas var gnällig och missnöjd! 
 
Sen nu igen till Thailand till min bror som flyttat till en by som heter Bang Muang.
det blev en regnig början men dem sista veckorna blev det bättre väder och vi hade det jätte bra förutom att han var missnöjd med det mästa.
man försöker verkligen att tillgodogöra sina barn allt man kan! Det kanske det som är vårt problem?
vi har försökt att fly från hans kompisar som också är tonårs stinna och hittar på en massa bus. 
 
Nog om det.
Allt är som vanligt med mamma hon har blivit lite sämre och har börjat att sova middag efter lunchen fick jag höra i torsdags. Jag blir super irriterad, för det beror på att mammas boende är passivt! Mamma är den enda patienten på hennes avdelning som är uppe och går! Dem andra sitter i rullstol eller i soffan och sover hela tiden! 
Tror fan att mamma blir slö och slutar att prata!! 
 
Mammas nya kontakt person tar på sig jätte mycket kring mamma, hon är ute och går med mamma minst en gång om dagen tom med 2 ggr om det är fint väder. men det är bara hon som aktiverar sig i mamma, jag har blivit lovad flera gånger att mamma  ska få gå över till den andra avdelningen eftersom dem är mer vakna och uppe där men det har aldrig hänt! Jag vet inte längre vad jag ska göra? Jag har gått så långt nu att jag överväger att hitta ett annat boende för mamma.
Snälla hjälp mig!
Jag har nu begärt att få ett möte som vi ska ha det den 26 augusti. Då med enhetschefen, ansvarig för avdelningen och mammas kontakt person jag och min man.
 
Under detta år har mamma fått ett flertal urinvägsinfektioner, det var jag som märkte att mamma hade det från början, det luktade urin om henne och om boendet! Då trots att hon varit ny duschad ! Märkligt va. 
Hon har ätit ett flertal penicillin kurer, detta år! 
Sen när jag hämtade mamma för en tid sedan så bad jag personalen att byta på henne så hennes blöja var ny och också med det en längre stund för mig att slippa byta på henne. 
När det gått ett antal timmar så tar jag mamma på toa för att hon ska få kissa själv, samtidigt som jag passar på att sätta på en ny blöja. Vad ser jag väl då??
Jag ser spår av att mamma gjort B tidigare och dem har FUSK tvättat henne så blöjan är full av gammal bajs som gnidigts runt. Tror fanan att hon hela tiden får urinvägsinfektioner!!! 
Detta har hänt flera gånger trots att jag säger till varje gång! Inte bara det, när mamma är tillsammans med mig och min familj så blir hon efter en stund mer och mer klar  hon kan säga en del korta fragment av en mening. Bl.a. på midsommarafton till våra gäster antydde hon att hon glömmer fort! Hon sa det inte rakt ut men undermeningen var det. Hon var så glad hela dagen och kvällen då hon var med oss sen när vi skulle tillbaka så satt hon och pratade i bilen sedan tystnade hon när vi svängde in på uppfarten till Graninge! 
Hon säger, Men! Va nu! Sedan blev hon på ett jätte grinigt humör och helt osamarbetsvillig! Hon ville inte kliva ur bilen, och hon ville absolut inte gå in genom dörren till boendet. 
När vi väl var där inne och pratade med personalen så gick mamma in i personalrummet och min svägerska gick efter henne, mamma säger då! 
Att man inte har rätt till sitt egna liv, 
 
Så här blir det flera gånger när vi haft mamma länge, hon blir väldigt klar och som sagt säger en massa korta fraser av sammansatta ord! Det händer aldrig när man är hos henne på Graninge, då är hon bara tyst, och ihop krummad. 
Så detta är vad som händer nu i alla fall, samtidigt som jag försöker att dra igång min nya lilla verksamhet! Inte det lättaste! 
Jag hoppas att ni kan komma med lite förslag på hur jag ska klara ut denna situation kom gärna med förslag och råd. 
 
Varm kram på er vi hörs snart ingen 
 
 

3 kommentarer

Maria

04 Aug 2013 10:53

Hej!
Kan förstå att du har mer än fullt upp! Både en mamma som är sjuk och en tonåring! Ja du när det gäller tonåringar så är det bara att hänga på....Försöka rätta det som görs fel och fortsätta ställa krav och visa att man finns där. När allra helst sonen var tonåring så hade jag mycket kontakt med hans kompisars föräldrar. ( så det gäller ju att kompisarna har "vettiga" föräldrar också....) De är en tuff tid med tonåringar men den går över även om det ibland känns mer än tungt!! Så tufft att din mammas boende är så dåligt! Om du skulle byta så var mammas boende i Solberga ( 5 min från Älvsjöstation ) så bra...Nästan så jag önskar att vi skulle få in farmor där-men det går ju inte då vi tillhör Sörmland och det är för långt dit för oss anhöriga. Har möte med biståndshandläggaren i morgon-ständigt tragglandes och inte har de insett vidden av hennes problem än....Njut nu av resten av sommaren ( låter kanske ironiskt då tiden innan skolstarten kan vara extra tuff.....har mitt 12 åriga barnbarn här och hennes fart är det inget fel på, som en vessla ibland för att bara chilla nästa sekund) Styrkekram

Sundsvalls Micke

09 Aug 2013 21:44

Hej Sundsvalls Micke här!
Tycker du ska helt totalt skita i enhetschefen på boendet å gå till högre chef.
Urinvägsinfektioner tyder på att blöjan inte byts tillräckligt.
Blir så illa berörd av all sån skit. Själv så är jag så besvärlig anhörig så om jag vill tala med kommunen här hemma så får jag vända mig till näst högsta socialchef. Kan inte ens sända mail till de chefer det berör om vår assistans. De har spärrat min mailadress. O så ska vi leva i en demokrati?
När en innevånare i en kommun inte kan kontakta de närmaste cheferna är det illa!
Tagit upp detta med den lokala tidningen då de skrev en artikel om vad som hände oss. Anita (journalisten)blev förfärad. Men så är det. Jag skriver mail till Marianne Bergman som hon heter här på kommunen så hon vet att hon lever. *S*
Sen så blev jag så illa berörd över historien i veckan här på Aleris. Ja mannen i skrubben. Kommunikations direktören där har nog fått hett om öronen där hon! Ja från min sida. Och får mer därtill av Yvonne i Gävle. Hon har Alzheimers o skriver en blogg som dessutom kommer att ges ut i bokform snart. Brukar läsa den..
Nä får nog nu ha gnällt färdigt tror jag *S*

Stor kram från Sundsvall

maria

10 Aug 2013 09:16

Micke-hejar på dig!
Att orka ifrågasätta och ställa krav är på någotvis en ständig "resa" för oss anhöriga! När mamma bodde i ett gruppboende på slutet av sitt liv pga alzheimers så startade vi en "föräldrar" grupp för våra gamla! Då var vi några som kunde ställa krav tillsammans. Det blev en heldel möten med politikerna och till sist fick vi igenom våra krav.... Gällde förstås bemanningen som var så låg. Mannen i Huddinge vågar man inte ens tänka på.....vilket liv samhället gav honom! Det är dags att våra politiker inser hur omsorgen om äldre fungerar-eller kanske inte alls fungerar??? Det vi lärde oss på mammas resa var dokumentera allt!! Det kan behövas sen-med tanke på vårdens fullständigt usla dokumentation runt vår mamma så var det tur att någon visste.... Men de som arbetade närmast mamma hade vi stor tillit för-helt underbara med ett sätt att se på människan som en individ fast man var sjuk och gammal!!

Kommentera

Publiceras ej