Hej hej på er
I onsdags träffade jag mammas Dr!
Ganska bra kvinna faktiskt, skönt att se.
För första gången när jag kom till Graninge så var Tv´n INTE på!!
Ha ha vad säger vi om det?
Jo att det har en inverkan på personalen så klart! Eller!!
Jag satt en stund med mamma innan jag gick in på samtal, när jag kom så satt mamma på sin plats på sin stol vid matbordet och tittade ut med en tom blick! Hon såg sorgsen ut, jag gick fram till henne och viskade ömt i hennes öra, Hej mamma!
Hon vände lite på huvudet och kikade på mig svagt! Hon såg sorgsen och ledsen ut. Jag försökte prata lite med henne men hon svarade inte värst.
Väl inne hos Dr´n så berättade dem att dem lyckats sätta ut 5mg av oxascanden så nu är det bara 2,5mg kvar att sätta ut. Hoppsa att det fungerar, för jag har verkligen märkt skillnad på mamma. sedan berättade dem att mamma slår och biter personalen när dem vill duscha henne 2 ggr i veckan och även om dem inkräktar i hennes intigritets område kan hon bli väldigt ilsken vilket så klart är jobbigt för alla. Dem vill prova en annan tablett för den ilskan som inte drogar henne som dem andra medicinerna har gjort. Sedan berättade ssk att mamma börjat att kladda med maten bla filmjölk, hon tar den i handen och börjar att stryka den på kinderna och runt i ansiktet som att det skulle vara en hudkräm! Förmodligen så tycker hon att den ser ut som hudkräm därför sätter hon den i ansiktet.
Även att hon börjat att kladda med mjölk glaset hon häller mjölken i maten, precis som hon gjorde när vi var små och maten var för varm eller stark så kunde hon späda ut den med mjölken! Konstigt att det kommer tillbaka! Men förmodligen så är det så att det sitter i reptil minnet!?
Även så har hon börjat att suga på saker! Typ Persienn snörena står hon och suger på? Jag förstår inte vad hon sätter det ihop med? Kan det vara så att hon tror att det är tråd som ska träs på nål eller vad tror Ni? Har någon annan upplevt samma som jag?
Dr´n sa att många av mammas beteenden är reptil beteenden!! Otäckt att det går så in i h.....vet snabbt!
Det gör mig så himla himla ledsen jag kunde verkligen inte hålla tillbaka när dem berättade hur mamma är, jag bara grät och grät!!
Nej nu vill jag verkligen inte vara med om detta längre!!
Det är så j...kla orättvist det har gått så himla fort så det är inte klokt!
Jag satt häromdagen och tänkte för mig själv att det är inte så himla länge sedan jag var ny opererad och mamma var här efter vi kommit hem från Thailand och vi pratade om resan hon berättade om sin resa några år tidigare!! Det är helt sjukt! Nu är hon helt borta.
Efter att vi avslutat mötet så gick vi ut till mamma, jag satt mig hos henne hon hade satt sig i en av fåtöljerna och satt och slumrade, jag gick fram och försökte få kontakt med henne men fick ingen särskild respons, sen gick
Dr´n fram och försökte men det gick inte det heller!
När jag väl piggat upp mamma lite så var det dags för lunch och jag satt med under maten för jag tänkte ta med mamma ut på promenad.
En del saker är väldigt märkliga med mamma och mig? Jag sitter där och pratar med en av tjejerna som jobbar där och hon sa då att jag såg ledsen ut och hon frågade om mötet med Dr´n gått bra eller om jag tyckte att det varit jobbigt, självklart så kunde jag inte hålla mig längre, Jag vände mig bort så att mamma inte skulle se mig för att visa för personalen att det varit jobbigt samtidigt som jag försökte hålla igen för att inte börja gråta igen. Jag vill inte att manmma se att jag gråter!
Och vad händer tror Ni?
Jo mammas tårar börjar att stocka sig i hennes ögon!!!
Det är samma sak varje gång, det är precis som om hon känner att jag är ledsen trots att hon inte ser det så känner hon?
Persoanlen som satt bredvid mig sa det samtidigt som jag att det var himla märkligt, jag tycker verkligen att det är konstigt. Jag blir lika förvånad varje gång? Mamma har alltid kunnat spegla mig det har aldrig gått att hålla för mig själv att jag gråtit hon har alltid märkt fet och gör det än i dag trots att hon är så sjuk som hon är:
Det var väldigt skönt att få komma ut med mamma en stund från Graninge underbart att få vara bara hon och jag att få låte henne gå och prata om allt som jag inte förstår och allt som jag tror att jag förstår att hon säger, hon är så rolig också helt plötsligt börjar hon att prtata engelska med mig och Stina min hund!
Hon ropar och skäller på henne och talar om att hon ska gå bredvid och pratar som om hon vore på semester!
Märkligt!
Jag ska försöka åka på söndag igen, jag träffade en gammal vän till familjen i måndags när jag var på väg till gymmet han ville gärna följa med nästa gång till mamma så vi får väl se om han har tid att komma med på söndag annars tar jag nog hem mamma en stund istället för att vara på Graninge jag avskyr att vara där det är hemskt!
Ja nu blev det ett långt inlägg, jag har känt att jag behöver skriva av mig jag försöker verkligen att kväva alla min känslor igen jag känner det, det kommer väl en explosion snart om jag inte släpper taget
H det bra alla och tack för att Ni finns och stödjer med era inlägg och kommentarer, det är guld värt.
Ta hand om er väl och hoppas att Ni inte har det allt för tufft med Era nära och kära
2 kommentarer
Maria
16 Feb 2013 09:37
Hej!
Så tufft ni har det.....Just oxascand och några mediciner med liknande namn blev min mamma och moster så förvirrade av. Kan inte förstå att man inte genast tar dem när man ser en försämring. Det är ett trixande med mediciner-man vill ju att de ska slippa ångest och oro men inte vara nerdrogade. Mamma blev klart mycket bättre när hon slutade med oxascand. Ja du denna sjukdom gör ju att hela personligheten förändras. Vår mamma var i slagsmål i sitt boende. Det har nog aldrig hänt tidigare i hennes liv. Hon var ju snabb på att säga vad hon tyckte men inte ilsk. Varifrån det kommer kan man inte förstå men förmodligen kände hon sig hotade på något sätt, om inte annat så hotas ju integriteten väldigt mycket när man inte längre kan sköta sin hygien mm.
Du gör ett tufft jobb Marina för att din mamma ska ha det bra-det är jobbigt att se ens mamma förändras så och man maktlös bara kan se på.....
S.E
08 Apr 2013 10:03
Ja, det är ett tufft jobb för alla anhöriga men även för de som jobbar med demenssjuka. Därmed inte sagt att man som personal ska "slarva" med sitt jobb. Den demenssjuka ska givetvis alltid stå i fokus. Gå nu ut och fånga dagen och njut av allt som, trots allt, är underbart och fint i tillvaron.
Kommentera